Hur gör myggor
•
Tre saker du inte visste om myggor
UppdateradPublicerad
Få saker kan vara så irriterande som myggor. Men faktum är att långt ifrån alla är myggor är törstiga blodsugare.
– Mygg äter primärt nektar faktiskt. Det är bara honorna som suger blod och det gör de bara några få gånger i livet, säger Marcus Stensmyr, lektor och myggforskare vid biologiska institutionen vid Lunds universitet.
Myggforskaren Marcus Stensmyr kan det mesta man behöver veta om mygg och lite till.
Han har sammaställt tre fakta om myggor som du kan briljera med medan du slåss mot sommarens mygg.
Hur många olika sorters myggor finns det och när plågade malariamyggorna svenskarna? Se mer i videon ovan.
Relaterat
Uppdaterad
Publicerad
SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte
•
Fakta om mygg, knott och svidknott
Myggor (Nematocera) är en underordning till tvåvingar (Diptera). När vi säger myggor borde vi egentligen säga stickmyggor (Culicidae), annars inkluderas även ändra flygfän som inte sticks, till exempel fjädermyggor och harkrankar.
I Sverige har vi 51 olika stickmyggor enligt Sveriges lantbruksuniversitet, 31 av dessa är av släktet Aedes. I Dalarna finns till exempel det vi kallar för översvämningsmygg (Aedes sticticus). Det riktiga namnet är vårsvämmygga men har i folkmun blivit benämnd som Kamikazemyggan. Den är verksam på dagtid och attackerar genom att störta rakt på sitt offer, därav smeknamnet Kamikaze. Ett annat släkte är Anopheles, som i folkmun kallas för Malariamyggan och som faktiskt finns i Sverige, 7 arter har påträffats men ingen bär på Malaria bakterien.
En annan stickmygga, den så kallade Tigermyggan (Aedes albopictus) finns inte i Sverige men har stor utspridning i tropikerna. Detta är en farlig mygga eftersom den kan sprida mång
•
Text: Tom Arnbom
Efter några dagars vandrande kom vi äntligen fram till det mytomspunna Tavvavuoma, ett ofantligt myrområde norr om Kiruna. Vi förbluffades av mängden fåglar som dvärgbeckasiner, lappsparvar, brushanar, och det kröntes av en jaktfalk som svepte lågt över tälten. Verkligheten hade överträffat våra förväntningar. Just då kändes det som vi var i himmelriket, men efter några dagar med intensiv värme på över 25 grader plus befann vi oss snarare i helvetet.
De tusentals små stillastående vattendragen hade snabbt värmts upp, en enorm mängd mygg krängde sig samtidigt upp ur vattenpölarna och honorna behövde blod. Vårt blod. Surrandet var öronbedövande och vi höll på att bli galna. I panik gav vi oss iväg mot civilisationen. Trots att vi hade skyddande mössor där vi klippt hål för ögonen var huvudet fullt av kliande myggbett.
Jag glömmer det aldrig, och det dröjde hela 37 år innan jag återvände till de magiska myrarna i norr. Jag hade lärt mig läxan: anländ i månadss