Hur förökar sig kängurun
•
Känguruöns jättekänguru
Känguruöns jättekänguru (Macropus fuliginosus) är ett pungdjur i familjen kängurudjur. Ett alternativt svenskt namn är Västlig grå känguru.[2]
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Hanar når en kroppslängd (huvud och bål) av 1,0 till 1,4 meter och därtill kommer en cirka 1 meter lång svans. Honor är med en kroppslängd av 0,8 till 1,2 meter och en svanslängd av 75 cm tydligt mindre.[3] Vikten ligger vanligen vid omkring 28 kg men kan hos vissa individer vara upp till 54 kg.[4] Pälsen har en gråbrun till mörkbrun grundfärg. Buken och extremiteternas insida är ljusare till vitaktig och svansens spets är oftast mörkare till svart. Liksom flera andra kängurudjur kännetecknas arten av långa muskulösa bakre extremiteter, korta främre extremiteter, en kraftig svans samt ett långsträckt huvud med stora öron.[3]
Utbredning och habitat
[redigera | redigera wikitext]Utbredningsområdet sträcker sig över nästan hela södra Austral
•
Kängurudjur
- Se även känguru (olika betydelser).
Kängurudjur (Macropodidae) är en familj i ordningen fåframtandade pungdjur (Diprotodontia) som tillhör underklassen pungdjur. De räknas idag till de mest kända pungdjuren och är typiska för den australiska faunan men några arter förekommer även på Nya Guinea. För att skilja dem från familjen råttkänguruer kallas de även egentliga kängurudjur. Kängurudjur har oftast förlängda bakre extremiteter, är växtätare och är vanligen aktiva på natten eller skymningen. Till familjen räknas omkring 65 nu levande arter samt fyra utdöda arter. De större kängurudjuren brukar kallas känguruer, och de mindre kallas vallabyer, men dessa begrepp används inte vetenskapligt.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Kängurudjur förekommer i Australien och på Nya Guinea samt på kringliggande öar som Tasmanien.[1] De lever i olika habitat och hittas i såväl regnskogar som busk- eller gräsmark och även i torra regioner som stäpper och öknar.
•
TEXT: ROLAND JOHANSSON
Man kan knappt föreställa sig hur de uppfattades av de första europeerna när dessa anlände till Australien, kängururnas hemland. Europeerna var vana vid att stora däggdjur alltid gick på alla fyra – som får, kor, hästar, hjortar och antiloper. Nu stötte de plötsligt på djur som hoppade jämfota på bakbenen.
Det finns förvisso ett antal stora djur som går på bakbenen, inklusive strutsar och människor, men de hoppar inte. Det är det bara kängurur som gör.
Några av de första européer som såg kängurur i levande livet var besättningen ombord på James Cooks fartyg Endeavour, när de steg i land på Australiens östkust 1770. Ett av djuren avbildades på en målning, som väckte uppståndelse när den visades upp i England 1773. Ingen hade sett så underliga varelser tidigare.
Cook frågade en av urinvånarna på platsen vad djuret hette och fick svaret ”gangurru”, som senare blev engelskans kangaroo, ett samlingsnamn för en lång rad arter. Men intressant nog hade or