Hur ser vildkål ut
•
Efter ett litet juluppehåll håller vi nu på att skriva klart vår bok om fleråriga grönsaker. Som en del av arbetet med boken började jag för ett par månader sen fördjupa mig i de fleråriga kålplantornas värld och har hittat en hel del intressant som jag skulle vilja dela med er läsare.
Alla välkända sorters kål som vi odlar idag – som vitkål, brysselkål, broccoli och blomkål – är olika varieteter, alltså ”lokala populationer” [1] av en enda art, Brassica oleracea. Alla dessa odlas som ettåriga grönsaker, men det finns även fleråriga typer av kål. De tillhör de mer svårodlade fleråriga grönsakerna och det har varit svårt att hitta uppgifter om deras härdighet i svenskt klimat. Dessutom är uppgifterna om dessa växter i litteraturen lite motstridiga, men jag har försökt att reda ut begreppen.
I England och Frankrike är det vanligt att hitta en flerårig kål som heter ”Daubenton”. Den tillhör varieteten Brassica oleracea var. ramosa, vilket betyder ”kålen med de många grenarna”. De
•
Om kålen i kosthållet
Kålrotsvälling – man skar sönder en kålrot i små tärningar, samt kokade dessa tillsammans med ett köttben. När kålrotsbitarna voro kokta tog man upp benet varefter man rörde i kornmjöl till en lagom tjock välling.--- Vitkål odlades sällan.
Rovblast och kålrotsblast kokades och mosades sönder och ingingo som ingredienser vid bakning av tunnbröd (= nödbröd)---
Rotmos gjordes på kålrot och potatis.
Plats: Våmhus, Dalarna
Upptecknat: 1935 av Rombo Filip Eriksson (Uppsala, 8679)
Se hela uppteckningen Pdf, 6.6 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 6.6 MB)
Vid en del gårdar hade de en liten kålgård 5 à 6 steg i fyrkant, vanligen omgiven av gärdsgård. Där sattes kålrötter och kål. Plantorna uppdrogos i plantskulle, söder om en vägg. Plantskullen, eller laven, bestod oftast av en gammal dyngsläde och sattes ej alltid på marken utan på fötter 1 eller 1 ½ aln högt mot väggen. Kålrotsfrö sattes understundom direkt på sängen. Morotssängar hade de också i kårgåln
•
Attans, nu har vi gjort samma tabbe i år igen!
Till att börja med måste vi väl medge att det var ett misstag i sig att beställa fröer av helgoländsk vildkål, Brassica oleraca oleraca. Ingen av oss vet vem som gjort det och alla skyller på någon annan. Med tanke på att vi inte ens kan odla högt förädlad grönkål är det väl knappast något genidrag att försöka sig på vilda kålsorter. Dessutom verkar just denna sort ganska trist. Varför öda dyrbart utrymme i drivbänkar och köksland åt detta skräp?
Till råga på allt har vi för andra året i rad gjort misstaget att så den tillsammans med lignoserna som är på väg ut för vinterstratifiering i snön. Uppenbarligen har vi lagt den envisa fröpåsen i fel förvaringsbox i fjol när vi skulle sortera bort den. Nu tittar kålgroddarna redan retsamt upp och garvar nästan läppen av sig, ytterst belåtna över att ännu en gång ställa till förtret. Hmm… undrar om vi inte ska hämnas genom att klippa av spädisarna och äta upp dem på en smörgås i