Hur man mäter foder
•
Provtagningsinstruktioner
Det är alltid du som tar provet som är ansvarig för att provet är representativt. Plocka gärna ut prov från flera balar för att få variation i partiet och slå därför ihop det till ett större prov så att det representerar hela partiet. Skaka INTE höet innan det läggs i påsen eller dra ut strån från en höbal som inte öppnats ordentligt. Mycket av näringen finns i bladen och skakas det eller dras bort innan provet skickas in så analyseras mest stjälk, det är då troligt att analysen visar ett sämre näringsvärde än vad det egentligen är i ditt foder.
Kom ihåg att det är MYCKET viktig att provet är klippt i lagom bitar, max 5 cm. Ej klippt prov debiteras med extra provberedningsavgift.
Hö
Delprov tas från 5–10 ställen i partiet, eller ur minst 3–5 balar. Bästa sättet att ta ut prov på balat hö är med höborr. Med höborr kan du borra minst en halv meter ner i höet och få ut prov utan att tappa bladmaterial. Löst hö tas lämpligen från varje lass vid inläggningen
•
Foder – Analysinformation
Alla typer av foder innehåller en mindre eller större mängd vatten. Torrsubstansen anger hur mycket av fodret som inte är vatten och presenteras oftast i procent. Genom att redovisa näringsämnen på torrsubstansbasis kan man t.ex. jämföra olika foder med varandra. Detta är användbart i bland annat foderstatsberäkningar, vilket är anledningen till att många näringsanalyser idag redovisas i gram/kg TS
Energi
Energi anges i näringsanalyssammanhang i enheten megajoule (MJ). Det finns några olika sätt att tänka kring energiinnehåll. Man kan redovisa den totala mängden energi som finns i ett foder och då kallas den för bruttoenergi. Bruttoenergi är inte så intressant då den bara anger hur mycket energi som frigörs om man eldar upp fodret. Det mer intressanta är hur mycket energi i fodret som kan utnyttjas av djuret som äter det. Därför är omsättbar energi ett bättre mått. Omsättbar energi är bruttoenergin minus den ene
•
När man kvalitetsbedömer spannmålen man producerat eller skall köpa så börjar man att lukta på den. Spannmål skall lukta gott, det får inte finnas lukt av mögel, fukt, svamp och jord, den får inte kännas unken eller gammal. Vattenhalten på spannmål är viktig, högre vattenhalt försämrar lagringsdugligheten. För att spannmålen skall kunna lagras under en hel säsong skall vattenhalten ligga på <14%. Om spannmålen skall användas tidigt/snarast så kan det fungera med vattenhalter upp mot 16 %, men här finns en risk för lagringsskador. Man kan få en uppfattning om vattenhalten genom att bita i kärnan, spannmålen skall vara hård för att vara torr, upplevs den som mjuk när du biter är den sannolikt fuktigare än 16% vh. Är den stenhård nästan som att bita i en liten sten då ä