Hur stavas gänget


  • Med gäng- hör till gäng.
  • Gången böjs gånget, gångna.
  • Gäng och gång är egentligen samma ord.
  • Man stavar gångna med n före g, eftersom det är en böjningsform av gången, som i sin tur är en participform till . Stavningen gn förekommer bara i ord som i sin grundform har gn som lugn, lugna och vagn, vagnar.

    Gången böjs gånget, gångna. Den vanligaste av böjningsformerna är gångna. Vanliga fraser är det gångna året, den gångna veckan, den gångna månaden, den gångna tiden.

    Formerna gången och gånget är tämligen ovanliga. De förekommer i uttrycket långt gången och i den böjda formen långt gånget. Ett exempel på detta är ”långt gången (framskriden) förlossning”. Det inträffar att man ser formuleringar av typen ”Rapport över gången månad”, men det sker inte ofta. Det är något vanligare med ”ett gånget årtusende” även om inte den formen heller förekommer särskilt ofta.

     

    Med risk för att bli sedd som språkpolis … men nu måste jag! Jag läser väldigt mycket resereportage, blogginlägg om resor och diskussionsforum om resor. Det finns ett litet antal ord relaterade till resor som väldigt många stavar fel, väldigt ofta. Med en liten enkel ansträngning – genom att lära dig att stava till de här orden – kan dina resereportage bli bättre! Testa dig själv! Kan du stava de här 12 orden?

    1.  Reportage

    (INTE ”Repotage”) Om du ska skriva ett reportage kan det ju vara bra att kunna stava till just… reportage. Jag menar inte att vara gnällig nu, men jag gillar verkligen inte att läsa ”repotage”…

    2. Intervju

    (INTE ”Interjuv”) Vissa reportage (repotage?) kan ju kryddas med en intervju. ”Interjuv” rimmar visserligen på ”uv” och ”huv” och ”Bjuv”, men det hjälper inte, det är väldigt fel. Tänk på engelskans ”interviewR

    Ordet gäng lånades ut och in i svenskan

    Gängbildning. Ja, alltså jag menar hur ordet gäng är bildat. Det är faktiskt egent­ligen samma ord som gång. Hur hänger det ihop?

    Jo, på vikingatiden hette ordet på nordiska (svenska fanns inte än) gang. Det är ett av de många ord som lånades in till engelskan när ­nordiska ­vikingar ockuperade en stor del av norra England. I engelskan fortsatte man att stava ordet med a medan det i svenskan förändrades till gång. Under 1800-talet började man låna tillbaka ordet i svenskan som gäng, först i betydelsen ’arbetslag’, främst bland sjömän och hamnarbetare, men också om ungdomsgäng, inte alltid negativt (jämför till exempel kamratgäng).

    Men den negativt laddade innebörden fanns också redan i engelskan och följde så småningom med in i svenskan: kriminella gäng, gängvåld och så vidare. Numera kan man också höra folk tala om ett gäng filmer, ett gäng mobiltelefoner och andra gäng av saker. Troligen är det en utvidgning av använ