Hur färgas ljung
•
Ljung – allt om den dekorativa höstblomman
När det mesta i trädgården redan har blommat klart så står ljungen kvar i sin blomsterprakt. De färgrika, fylliga och buskliknande plantorna är därför ett uppskattat inslag i höstplanteringen.
Ljungen förekommer i vilda former ute i naturen, där Calluna vulgaris är den vanligaste sorten som förädlats och numera säljs i butik. Plantorna, som blir mellan 20–50 centimeter höga, går att sätta ute i rabatten, ha i kruka eller använda som komponent i en höstbukett.
Ljungen trivs tillsammans med till exempel rododendron, murgröna och cypress och passar därför bra att plantera med dem i en grupp. Ofta är ljungen lila, men blomman finns även naturligt i rosa, vitt eller ljusgrönt. Det går också att färga ljung, så om du ser blå ljung i en bukett, eller i en planta, så är det helt enkelt en färgad variant.
Ljung återkommer år efter år
Det finns olika sorters ljung – ettåriga eller fleråriga – så titta på beskrivningen i blomsteraffären så a
•
Naturlig färgning
Lisa Johanssons material innehåller en del äldre recept som använder den långsammare metoden att syra färgämnet i stället för att tillsätta kemiska betmedel.
Ur förordet till Lisas bok:
Växtfärgning har mycket gamla anor, och för hundratals år sedan lyckades husmödrarna att utan kemikaliska hjälpmedel få färger från olika sorters växter, bär, solbelysta stenar, trästubbar och barrkvistar, alla sorters löv, mossa och många andra ämnen. [...] Det är de gamla färgerna som genom denna färgningsmetod kommit åter, blott betydligt lättsammare att göra nu, därför att vi arbetar lättare än våra mormödrar för generationer tillbaka. [...] Så fick Landsmålsarkivet 500 kr av Vilhelmina kommun och av detta belopp ställde Landsmålsarkivet 200 kr till mitt förfogande. Efter fullgjort arbete fick jag från samma håll ytterligare 100 kr av statsmedel som extra gåva. Nu har jag att tacksamt kvittera ett anslag av 500 kr från Vilhelmina köping.
Lisa berättar att man färgade i uri
•
Medeltiden
Ytterligare ett experiment från min sida, efter att ha hört hur fint gula nyanser man kan få med ljungkvistar.
Folket i byn måste ha trott att jag var tokig, som svängde upp på en ödslig väg som inte leder någon annanstans än till ett antal granplanteringar och jakttorn. Men det råkar också vara den bästa platsen i området om man vill hitta färska ljungskott!
Det är de gröna skotten man vill åt om man ska färga, men man bör samla in kvistarna innan plantorna börjar blomma. Lite beroende på var man bor så innebär det innan juni-juli, på ett ungefär.
Man klipper kvistarna i mindre bitar för att göra dem med lätthanterliga och för att få rum med mer i grytan. Det går åt cirka 100-200 g kvistar till 100 g garn. (Jag använde drygt 200 g till 200 g garn.)
Man betar med alun och eventuellt lite tennsalt. (Tenn gör färgen lite rödare.) Jag hade inget tenn så det blev bara 20 g alun per 100 g garn.
Ljung är extremt jobbigt att få ut ur garnet om man färgar ti