Hur man skär lila
•
Fråga:
Jag har märkt att tre färger har bytt namn sedan jag var barn på 1940-talet. Hur kan det komma sig? Är det för övrigt inte märkligt? Brandgul har blivit orange. Gredelin (som vi ibland också kallade violett) har blivit lila. Och skär har blivit rosa.
Svar av CATHARINA GRÜNBAUM:
Färger appellerar till våra sinnen, och det gör också deras benämningar. Havannabrunt är eggande, snusbrunt är det inte. Smutsvitt vill ingen klä sig i, hellre då i äggskalsvitt, kittfärgat eller off-white. Falurött och engelskt rött är trivsammare former av järnoxid än caput mortuum ”de dödas huvud”, och vad loppfärg – en mörkt brunröd kulör, en gång vanlig i yllerockar – i dag skulle kallas är mer än jag vet.
Rosa, lila och orange (efter ros, syren och apelsin) är inga nya ord. Rosa är känt sedan 1700-talet. Synonymen skär förefaller ha kommit in lite senare, i början av 1800-talet och först i den franska formen chair, som avslöjar dess ursprung: kött- eller hudfärgad.
Vi
•
Vart tog brandgul och gredelin vägen?
Även om jag känner till färgerna gredelin, violett och purpur använder jag dem sällan. För mig är de alla synonyma med lila. För personer som yrkesmässigt arbetar med färger kan det däremot vara viktigt att särskilja olika färgnyanser.
Färgnamnens ursprung
Utifrån färgernas etymologier, alltså färgordens historia, får vi ledtrådar till hur färgerna förhåller sig till varandra. Namnet violett kommer av att färgen har den lila nyans som förekommer hos violer. Purpur framställdes ursprungligen av ett färgämne från purpursnäckan som resulterade i en rödviolett färg. Lila beskrivs som en blekare nyans av violett. Namnet lila kommer från franskans lilas som betyder ’syren’.
Gredelin är också ett ord med franskt ursprung. Det kommer av gris de lin som betyder ’lingrå’ och syftar på färgen hos oblekt lingarn. I dag är det få som vet vilken färg oblekt lingarn har. Lättare har vi att relatera till vilken färg kaffet får beroende
•
Vart tog alla färger vägen?
Elsa Beskows berömda saga om tre tanter är en färgglad historia. Den kom ut 1918, och fortfarande, sådär hundra år senare, talar svenskar ofta om färgerna grön, brun och svart. Mer sällan talar de om gredelin.
Om Elsa Beskow hade skrivit sin bok i dag hade den möjligtvis fått titeln Tant Grön, Tant Brun och Tant Lila, eftersom färgordet lila utan pardon verkar ha sugit märgen ur gredelin.
Historien om gredelin, violett och lila kan berättas som en saga i sig, tillsammans med färgerna rosa, skär och cerise. Under de senaste århundradena har de tävlat med varandra om utrymmet i det svenska språket.
Så låt oss börja med rosa, en färg som förefaller väcka starka känslor i västvärlden. Uppfattningarna om rosa, och vem som får bära färgen, är strikt konventionella. Den förälder som vågar klä sin lille son i rosa riskerar närmast att tas för aktivist av något slag. För i dag är rosa en av de starkaste symbolerna för kvinnlighet.